"Om du ska snacka bakom min rygg kan du ju passa på att kyssa min röv när du ändå är där!"
White Light Moment - Tove Styrke!
Onsdag natt...
Sitter och funderar på hur fruktansvärt värdelös Hösten/vintern 2010 har varit. Helt sjukt asså..
Självklart har det funnits bra stunder men när det mesta är skit så kan man inte riktigt se dem bra.. eller är det bara jag?
Alla dessa sjuuuka motgångar jag har hela tiden får mig snart att kräkas. Efter varje sak som händer så är det ett djupt andetag och blicka framåt, men jag orkar inte med det här snart.
Allt tjat ekar i hela mitt huvud och när man kommer till punkten "Jag orkar inte mer". Då är det inte kul längre. Ingenting blir roligt. Ett smile på läpparna och ett littet fattigt nickande. " Allt är bra ", " Det löser jag", " Inga problem det ska jag fixa". WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!
Jag vill i vissa fall bara be personer i min omgivning att dra åt helvete. Jag skiter i om du behöver det eller det. Eller om nåt är problem jag vill bara säga till dem att hålla käften. Låt mig va en minut?
Jag kan inte fixa allt på en sekund och ringa dit, kolla det, göra det och säga så. Ingen kan det.
Alla dessa sjuuuka motgångar jag har hela tiden får mig snart att kräkas. Efter varje sak som händer så är det ett djupt andetag och blicka framåt, men jag orkar inte med det här snart.
Allt tjat ekar i hela mitt huvud och när man kommer till punkten "Jag orkar inte mer". Då är det inte kul längre. Ingenting blir roligt. Ett smile på läpparna och ett littet fattigt nickande. " Allt är bra ", " Det löser jag", " Inga problem det ska jag fixa". WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!
Jag vill i vissa fall bara be personer i min omgivning att dra åt helvete. Jag skiter i om du behöver det eller det. Eller om nåt är problem jag vill bara säga till dem att hålla käften. Låt mig va en minut?
Jag kan inte fixa allt på en sekund och ringa dit, kolla det, göra det och säga så. Ingen kan det.
Jag låter som "Hej tyck synd om mig, mitt liv är skit". Nej verkligen inte. Men jag är så trött på allt nu. Denna falska värld som vi lever i. Det är så sjukt. Att vart man än kommer så finns den där, falskheten!
Eller är det jag som alltid väljer fel ?
Börjar tvivla på allt faktiskt. Men det är väl såhär livet funkar och perioderna i livet är ju inte alltid en dans på rosor. Men när går det över ? När kommer man in i en bra rytm igen? Hur gör man?
Jag vet inte, jag känner mig rätt vilsen faktiskt. Men en vacker dag skrattar man väl åt det. Fast att det känns lååångt bort så kommer jag väl säkert göra det!
Eller är det jag som alltid väljer fel ?
Börjar tvivla på allt faktiskt. Men det är väl såhär livet funkar och perioderna i livet är ju inte alltid en dans på rosor. Men när går det över ? När kommer man in i en bra rytm igen? Hur gör man?
Jag vet inte, jag känner mig rätt vilsen faktiskt. Men en vacker dag skrattar man väl åt det. Fast att det känns lååångt bort så kommer jag väl säkert göra det!
Varför gjorde du såhär? Eller du? Eller du? Och du ? Och du?
Tanken svider..
Det kommer den nog alltid att göra..
Sen när alla man älskar flyttar och försvinner så att man bara har dem kvar i "örat" (telen) det är nåt som är hemskt. Tänker på dem man har haft vid sin sida hela tiden, som man faktiskt älskar och kanske har tagit förgivet att ha där när man behöver dem. När dem hittar sin väg i livet och flyttar iväg så blir det ett så stort tomrum och det är tungt varje gång dem spelar spelar låten som påminner om just dig eller dig på radion. Det är då man kommer ihåg och minns det bra eller det dåliga, och det älskar jag. Minnen, jag lever för dem!
Ibland måste allt bara ut....
Kommentarer
Trackback
